01.
Hej Fia! Jag har tidigare haft en ätstörning och är väl lite kvar i tänket då jag är rädd för att äta vissa saker, tex vitt bröd, pasta och socker. Hur vet man vad som är en normal portion? Hur ska jag tänka för att sluta vara rädd för att gå upp i vikt?
Det här vågar jag inte svara på. Vill bara be dig att våga be om hjälp igen så du kan bli helt frisk och trygg i din relation till mat. Att känna sig rädd för att äta vissa livsmedel är inte att vara frisk. Det är ett varningstecken att ta på allvar. Om du fick hjälp tidigare, berätta för dem igen och be om hjälp. Eller berätta för någon du litar på så kan den personen hjälpa dig att få hjälp igen. Du förtjänar att må bra och vara frisk. Kram!
02.
Hej Fia! Tack för en fin och inspirerande blogg! Jag funderade på ifall du skulle kunna skriva om prestationsångest? Tips på hur man skall tackla det då det upplevs så gott som konstant? I mitt fall så behöver det inte vara ”rationell” rädsla, allt från att ha ett föredrag framför klassen, lämna in en skoltext, tala med främmande människor i sociala sammanhang med mera, innebär att paniken slår till flera veckor i förväg. Har alltid samma känsla att misslyckas och göra bort mig totalt. Skulle vara kul ifall du har några tips!
Den där förbaskade prestationsångesten. Det är fascinerande hur dränerande den kan vara. Jag har skrivit om prestationsångest HÄR och HÄR. Hoppas att det kan bidra! Och en annan påminnelse: En känsla är bara en känsla, inte fakta.
03.
Jag har nyligen insjuknat i utmattningsdepression. Jag har läst dina tidigare blogginlägg om depression, tusen tack för alla tips! Jag vill gärna bli bättre på att säga nej eller avboka om jag märker att jag inte orkar. Men vad gör man om ens vänner inte förstår att man är trött och måste vila? Jag skulle ha träffat några vänner idag men var på tok för trött.
Jag grät hela morgonen för att jag insåg att jag inte orkar med allt jag vill. Några timmar senare fick jag panikångest, den andra attacken på två veckor. Motvilligt meddelade jag mina vänner att jag inte kunde komma. Det känns som om mina vänner inte förstår att jag verkligen är trött och inte menar något personligt. Jag skulle så gärna vilja vara social, men bara att gå till affären eller tvätta kläder känns som en utmaning…
Såhär är det: Om det finns människor i ditt liv som inte förstår eller är villiga att försöka förstå din sjukdom och situation så är det inte en vänskap som du behöver. Där du är nu behöver du människor som kan hjälpa dig, stötta och finnas. Du behöver lägga det mesta av din energi och fokus på att bli frisk. Det är det absolut viktigaste.
Vissa dagar kommer du säkert att tycka att det är skönt att träffa dina vänner för att få tänka på något annat och be dem berätta om sig själva, andra dagar kommer du att behöva ställa in med kort varsel eller få avbryta en träff för att du inte orkar mer. Det har ingenting med dem att göra, om de inte kan ta det så behöver du se er relation med nya ögon. Är det genuina vänner om de inte kan finnas för dig under den här perioden?
Att vara sjuk i utmattningsdepression innebär tyvärr att man inte kan vara samma härliga vän som förut, just nu. Som du säger så är ens energi oerhört begränsad och ibland obefintlig. Det kan betyda att relationerna kommer att vara obalanserade en tid, då dina närmaste får hjälpa dig, stötta och lyssna.
Om det är genuina relationer så kommer den andra parten att acceptera det med vetskapen om att du är sjuk och att du skulle göra samma sak för dem.
Läs gärna inläggen nedan där min sambo Kim berättar om just detta och hur han hanterade att vara nära mig som sjuk:
> Kim om att vara närstående till en utbränd, del 1.
> Kim om att vara närstående till en utbrönd, del 2.
04.
Jag går ofta runt och oroar mig över saker och ting. Det kan vara om så små saker som egentligen inte har någon betydelse men jag känner alltid det här ”tänk om” vilket är otroligt påfrestande. Hur lär jag mig egentligen att kontrollera mitt tankesätt? Jag får alltid höra att det bara är att ”tänka annorlunda” men hur börjar jag?
Det är svårt att säga. Min spontana rekommendation är att prova terapi för att verkligen ge dig själv en chans att bryta det mönstret och bli tryggare i dig själv. Annars kanske du kan börja bryta ner dina tankar själv. Skriv ner vad du tänker kan hända (tänk om ….), skriv sedan ner värsta scenariot som du tror ska hända, skriv ner hur du kan hantera det om det inträffar och tillåt dig helt enkelt att ha en stund där du går igenom det du oroar dig och försöker att se på det på ett objektivt och konkret sätt.
Jag vill även be dig att söka information om GAD -Generaliserat ångestsyndrom. En vän till mig fick nyligen den diagnosen. Nu kan hon äntligen få rätt hjälp och hitta det som får henne att må bra.
Läs mer om GAD:
> Ett test för GAD (enbart för att ge en indikation)
> Det här är GAD och det här kan man göra.